Att hålla ställningarna varje dag

Som psykolog blir jag ofta medveten om hur jag automatiskt släpper mina egna bekymmer när jag fokuserar på mina klienter. I samma ögonblick som jag är färdig emellertid, kommer inte sällan oron tillbaka. Vanligtvis med besked. Då är det som att min professionella kunskap inte har någon som helst lindrande effekt. Som att mina egna råd gäller alla andra men inte mig själv. Jag blir plötsligt den där ängsliga Agnes som vacklar i tron på våra myndigheter och som oavbrutet googlar på corona. Oron för min mor, vars äldreboende jag inte får besöka, tar sig oanade uttryck. Här kan jag inte påverka utan måste jobba med min tillit till andra yrkesgrupper. Jag reduceras till ”nojig anhörig” och lever definitivt inte som jag lär. Men så kommer nästa dag och nästa klient: Jag är cool igen.

Jag tror att många vet vad jag talar om. Alla ni i samhällsbärande yrken inom vård, omsorg, förskola, skola, polis med flera, som varje dag, tryggt och starkt, håller ställningarna trots sämre villkor och ofta bristande resurser. En sak är dock säker: Att komma hem efter en intensiv dag kräver ett särskilt utrymme för återhämtning. Jag brukar tjata om hur vi alla växlar mellan att vara i drivsystemet, hotsystemet och trygghetssystemet. När vi trivs i vårt yrkesliv och ”kan vår grej” så växlar vi mellan driv- och trygghetssystemet. Och då kan vi, just i kristider när även hotsystemet slår på, vara vårt allra coolaste jag.

Checklista till alla som inte kan jobba hemifrån

Häromdagen skrev jag en checklista kring vad man bör tänka på om man sitter i karantän. Jag önskar att jag kunde skriva en lika konkret lista till alla er som inte kan jobba hemifrån, för att just ni måste hålla ställningarna. Jag väger vartenda ord och inser att vissa psykologiska termer blir banala i sammanhanget, så till den milda grad att jag nästan mår illa. Jag ska ändå ge det ett ärligt försök.

• Se till att få ”good enough” med sömn, näring och fysisk aktivitet. Jag syftar inte på någon orealistisk perfektionism, utan verkligen någon sorts basal tillräcklighet.
• Försök att hitta små återhämtningsstunder, bara ett par minuter. Det kan räcka med 10 % nedvarvning för att få ner anspänningen och hålla lite längre.
• Att vara professionell i yrkeslivet är en sak. Som privatperson har du samma behov som alla andra. Se till att få utlopp för din oro genom att prata med vänner. Gör saker som får dig att må bra. Särskilt nu.
• Vad gäller nyhetsuppdateringar: Bestäm tiden för detta och håll dig till den.
• Be om avlastning. Var ärlig med att du på fritiden kanske inte ska behöva vara lika grym och cool som du är på jobbet. Be om att få bara vara. Vila. Varva ner på ditt sätt.
• Zooma ut för att få perspektiv. Då kan du påminna dig själv om vad som är viktigt för dig och ditt bidrag till samhället. Ett existentiellt perspektiv är viktigt och sunt i dessa dagar och kan ge ytterligare kraft och motivation.

Och glöm inte en väldigt viktig sak: Dig själv. Du kan inte oavbrutet vara i driv- och hotsystemet. Du måste ta hand om dig själv också för att hålla dessa månader. Så, fråga dig ärligt: Vad behöver jag? Oavsett vad svaret blir, måste du ta det på allvar.

Tre regleringssystem som samverkar

Om hotsystemet och driv/utforskandesystemet dominerar måste vi träna upp att aktivera trygghets- och lugn- och rosystemet:

• Hotsystemet: Skyddar oss från hot. Aktiveras snabbt och automatiskt. Kan få oss att känna rädsla, ångest, skam eller ilska. 
• Utforskande- och drivsystemet: Här aktiveras motivation och lust att prestera för att nå ett mål.  
• Trygghets- och lugn- och rosystemet: Här aktiveras känslor som lugn, trygghet och upp-levelse av samhörighet. Här kan man vara med andra men även i stillhet med sig själv, vilket är en viktig förmåga.

Av Agnes Mellstrand, leg. psykolog.
Foto av Björn Abelin.