Lågaffektivt bemötande i skolan

Hantera stress och förekom problem
Elever och lärare som av olika anledningar är stressade löper större risk att hamna i konflikter. Med mer kunskap om lågaffektiv pedagogik kan vi möta varandra i en miljö präglad av lugn och positiva förväntningar som minskar vår egen och elevernas stress.

Skolan är på många sätt en fantastisk plats, en källa till glädje, lärande och gemenskap för elever och personal. Men skoltillvaron kan också innebära stress och bråk. För många elever är skolan socialt påfrestande, ämnena svåra, miljön bullrig och rörig.

Även om sådana belastningar är jobbiga så klarar många elever perioder av ökad stress utan alltför allvarliga följder. Men så är det tyvärr inte för alla. Vi möter också elever med bristande stresshanteringsstrategier och små möjligheter till återhämtning. Elever som löper hög risk att exponeras för stress som överstiger deras hanteringsförmåga. Detta riskerar i sin tur att leda till koncentrationssvårigheter, uteblivna skolframgångar, psykisk ohälsa och beteendeproblem.

Även lärarnas vardag är ofta ansträngd. Hög arbetsbelastning, höga sjukskrivningstal (ofta anledning till och konsekvens av stress), dålig arbetsmiljö, konflikter och i extremfallet även hot och våld, är några faktorer som brukar lyftas fram när man talar om lärares stress. Hög och ihållande belastning påverkar vår psykiska och fysiska hälsa och när stressiga dagar blir till veckor som blir till terminer påverkas vi negativt. I den här artikeln tittar vi närmare på stressen ur ett kortare perspektiv. Genom att ta tag i det som leder till stress i stunden påverkar vi den samlade stressen över tid.

Problemsituationer
Elever och lärare som är stressade löper större risk att hamna i konflikter och bråk. Problemsituationer riskerar att till mer stress och fler konflikter. En lärare som upplever sig ha otillräckliga metoder för att hantera problemskapande beteende riskerar att bli stressad och utveckla negativa känslor gentemot vissa elever.

Inom elevhälsan kan vi inte påverka alla faktorer som orsakar stress direkt men vi kan bidra på andra sätt. Vi kan ge exempelvis skolpersonalen konkreta verktyg för att arbeta förebyggande kring situationer som skapar stress. Forskning har visat att bland lärare som fått bra stöd, adekvata problemlösningsstrategier och positiva tankestrategier finns en lägre stressnivå och mindre förekomst av utbrändhet. Elevers problemskapande beteende kan vara en källa till stress för läraren, men lärarens förståelse av dessa beteenden påverkar också i vilken utsträckning läraren upplever stress. Att bistå med stöd, strategier och förståelse är viktigt för att minska stress och konflikter i skolan.

Lågaffektivt bemötande
En utgångspunkt finns i förhållningssättet med lågaffektivt bemötande där Andrew McDonnell har beskrivit de centrala aspekterna med flera konkreta metoder för att förebygga och hantera problemsituationer. McDonnell betonar vikten av långsiktighet när det gäller att hantera utmanande beteende och understryker värdet av positiva relationer. I Sverige är den främste förespråkaren och utvecklaren psykolog Bo Hejlskov Elvén.

Det lågaffektiva tankesättet tar sin utgångspunkt i affektteori och annan utvecklings- och neuropsykologi men också i en etisk och filosofisk grundsyn. Lågaffektiv pedagogik handlar om hur vi kan skapa en miljö präglad av lugn och positiva förväntningar i syfte att minska stress och problemskapande beteende. En viktig del av lågaffektiv pedagogik är hur vi med vårt bemötande skapar eller minskar stress genom hur vi ställer krav, använder kroppsspråk, ögonkontakt och kroppskontakt med mera. Låt oss titta på ett exempel där en skoldag med hög stressnivå leder till problem för elev och för lärare. I exemplet möter vi Lou som ofta har lite svårare än sina jämnåriga att hantera starka affekter, stress och sociala situationer. Lou har ibland också svårt med planering och med att skapa sig en överblick över hur ett sammanhang eller en dag ser ut. Det brukar krävas goda förutsättningar för att Lous förmågor ska räcka till.

Lou gillar inte sin nya vinterjacka. Lou hade den på sig igår men upplevde att kompisarna tyckte att den var ful och Lou skämdes. I dag är jackan obekväm och ser dum ut. Dagen börjar med ett bråk hemma om att få en annan vinterjacka, något som Lous pappa, som just köpt den dyra jackan, inte går med på. Bråket blir ganska häftigt och Lou skriker fula ord åt sin pappa, smäller igen dörren och springer till skolan. På dagens första lektion, matematik, går Lou in och sätter sig för sig själv i klassrummet, drar huvan på tröjan över huvudet och tittar ner i bänken. Lou är fortfarande på dåligt humör och stressen från bråket på morgonen har inte lagt sig. Läraren säger åt Lou att ta av sig huvan och hänga med i lektionen. Lou vill inte men gör som läraren säger efter några tillsägelser.

På rasten vill Lou vara för sig själv, Lou känner sig ganska ledsen och har dåligt samvete för bråket med pappa. Lou går sedan till musiksalen och väntar på att lektionen ska börja. När det gått en lång stund och ingen annan kommit förstår Lou att det är fel dag, de ska ha textilslöjd nu och inte musik. Ibland blandar Lou ihop tider och dagar, speciellt när det är jobbigt. Misstaget blir nästan för mycket och Lou känner en stark lust att strunta i slöjden men tvingar sig att springa till lektionen. I slöjdsalen har läraren börjat lektionen och frågar varför Lou är sen. Lou svarar att läraren ska “sluta vara så jävla jobbig, jag är ju här nu!” Läraren säger att så där pratar man inte till en vuxen, nu får Lou ge sig och be om ursäkt! Lou skriker att läraren är dum i huvudet och springer ut ur klassrummet.

Bemästra stress
Under loppet av en vanlig skoldag utsätts vuxna och elever för diverse krav och utmaningar som vi oftast bemästrar utan alltför stora problem. Men ibland, när vi är stressade och ansträngda av olika anledningar, misslyckas vi att hantera även sådant vi annars brukar klara. Hur kan vi förstå det?

Vi utgår först från att en person klarar en viss mängd stress innan belastningen överstiger personens förmåga att hantera den. Om vi förenklat tänker oss att personen är en bägare som vi fyller med stress så finns det en punkt när bägaren rinner över och personen tappar sin självkontroll. Vi utgår från att det inte är något vi vill, det är ju obehagligt att uppleva sådan stress att ens förmågor inte räcker till för att hitta bra lösningar och ingen vill misslyckas. För att citera den amerikanske psykologen Ross Greene: Barn gör rätt om de kan. Därför blir vår uppgift att dels minska på den stress som Lou utsätts för i exemplet och om möjligt stärka, men i alla fall inte ta ifrån, Lou strategier för att hantera stressen.

Lou startar alltså sin dag med en ordentlig skvätt stress i sin bägare utifrån sin ovilja att gå till skolan i en skämmig jacka. Bråket med pappa fyller på så pass mycket att bägaren rinner över en första gång och Lou smäller igen dörren och springer sin väg. När Lou kommer till skolan har nivån i bägaren sjunkit något men är fortfarande hög. Lou försöker att hantera sin stress genom att avskärma sig från klassen och läraren genom att dra upp sin huvtröja. Detta tycker läraren är ett problem och säger åt Lou. Lous strategi för att minska stressnivån har misslyckats och tillsägelsen pytsar på med mer stress. Efter detta tar Lou fel på dag vilket känns jobbigt: en stresskvätt till. Lou blir stressad över att hinna fram i tid, en skvätt till. Nu är Lou väldigt nära full stressbägare. Lärarens ifrågasättande, som sker inför klasskamraterna, tangerar bägarens absoluta gräns. Med kravet på en ursäkt rinner bägaren över för andra gången den här förmiddagen.

Stressmodell
Hejlskov och Urskov har utvecklat en stressmodell som vi utgått från i bägarmetaforen. I den finns flera lägen att observera innan bägaren rinner över. Under tiden som vi närmar oss läget då vi förlorar vår självkontroll och hamnar i kaos ger vi med vårt beteende ett antal varningssignaler. I exemplet med Lou finns flera signaler som kan ge ledtrådar om att vi behöver anpassa kraven för att Lou ska klara av dagen och minska sin stress. Lous uppdragana huvtröja kan ses som en copingstrategi, något Lou gör för att hantera en svår situation. Lou skärmar av sig för att slippa ta in fler intryck när stressnivån blivit hög. Den uppdragna huvtröjan signalerar också att Lou är belastad och att vi behöver anpassa de krav vi ställer för att Lou ska kunna behålla sin självkontroll.

Detta missar tyvärr Lous matematiklärare som kräver att Lou ska delta i lektionen och sedan tar ifrån Lou möjligheten att hantera sin stress utan att erbjuda en alternativ strategi. När Lou kommer för sent till slöjdlektionen kan vi se också detta som ett varningstecken, när det är jobbigt brukar Lou ha svårt att komma rätt och i tid.

Om textilslöjdsläraren hade identifierat detta som ett tecken på stress istället för ett beteende som ska tillrättavisas kunde utfallet ha blivit annorlunda. Även Lous irritation på lärarens fråga är ett varningstecken. Så brukar inte Lou bete sig när allt är bra. Ända fram tills nu finns alltså möjligheter att lugna ner situationen och hjälpa Lou att hindra stressbägaren från att rinna över. Istället kommer ytterligare ett krav när läraren vill ha en ursäkt. Gränsen för Lous förmåga till självkontroll har passerats och vi hamnar i en situation där alla är förlorare. Lou får ännu en misslyckad skolsituation att lägga till raden av misslyckanden, läraren har misslyckats med sitt uppdrag att ge Lou undervisning och situationen blir orolig även för klasskamraterna.

Rättvist göra olika
I samtal med lärare och föräldrar kan vi ibland mötas av åsikten att man inte ska belöna negativt beteende genom att sänka och anpassa kravnivån för elever med problembeteende. Vi anser att det blir mer rättvist att göra just olika. Vi förväntar oss ju inte att en synskadad elev ska kunna läsa på tavlan, att en rullstolsburen elev ska gå i trappor eller att en nyanländ elev ska lära sig svenska på en vecka. Att ställa sådana krav är orättvist och meningslöst eftersom det enda vi åstadkommer är misslyckanden. Istället bör vi ställa relevanta krav som barnen har möjlighet och förutsättningar att leva upp till. Att inte anpassa, inte ta hänsyn eller stödja barn som misslyckas på grund av kognitiva funktionshinder eller brist på adekvata strategier leder inte till utveckling. Med insikten att barn gör rätt om de kan och att misslyckande beror på bristande förmågor och felställda krav kan vi lyckas bättre. Genom att möta barn utifrån deras individuella behov med krav de klarar av just nu ger vi dem större möjligheter att utvecklas, nå längre och klara mer. För textilläraren i exemplet med Lou handlar det inte om att vara släpphänt eller undfallande. Det handlar om att hitta rätt kravnivå. Att som lärare mötas av irritation och fula ord är inte roligt men det centrala här är att läraren har ansvar för situationen, både i egenskap av vuxen och som professionell med ett pedagogiskt uppdrag.

Om situationen kan hanteras så att Lou lyckas behålla sin självkontroll finns möjlighet till lärande och hopp om att hjälpa Lou hitta bättre strategier. Genom att eskalera konflikten med tillrättavisningar och krav på ursäkter försvinner den möjligheten. Om läraren istället hade reagerat på Lous höga affektnivå genom att bekräfta att det var bra att Lou kom till lektionen och låtit Lou landa i sin takt hade det varit möjligt att lite senare söka upp Lou och kanske fråga: “Jag märkte att du var på dåligt humör när du kom till min lektion idag, har det hänt något?”

Hade situationen då utvecklat sig annorlunda? Troligtvis. Hade vi fått en större förståelse för Lou och ökat möjligheten att bygga bort sådant som är svårt för Lou dagar som denna? Svårt att säga, men sannolikheten skulle nog vara betydligt större.

Hjälpa lärarna
Så hur kan vi som skolpsykologer hjälpa lärarna och Lou i detta? Ett kraftfullt verktyg som ger Lou ökade möjligheter att lyckas och som minskar stressen för alla inblandade är att ge pedagogerna konsultation snarare än att rikta våra insatser mot eleven direkt. I konsultationstillfället skapar vi en ny och djupare förståelse av elevers problemskapande beteende. Att utgå från idén om att elever gör rätt om de kan och sedan försöka hitta och åtgärda vad som leder till elevens misslyckanden är ett bra sätt att ta sig an stress på ett strukturerat sätt.

Forskning visar också att lärare som får verktyg att förebygga och hantera såväl felställda krav som de bristande färdigheter som gör att barn misslyckas rapporterar minskade beteendeproblem för sina elever och minskad stress för egen del.

Vi ser också att den här typen av konsultation ger vinster bortom enskilda elevärenden. Det blir en kompetenshöjning som lärarna har nytta av i sin vardag.

Att ta del av skolpsykologens kompletterande kompetens samtidigt som man som lärare får utrymme att utbyta erfarenhet och kunskap med kollegor gör att pedagogerna i slutändan står rustade med både bättre förståelse och nya strategier för att möta sina egna och elevernas svårigheter.

Ur tidskriften Elevhälsa 1 /2016. Tema: Stress