Biståndshandläggaren har en nyckelroll för att demenssjuka får rätt stöd. Men i takt med att antalet drabbade som bor kvar hemma ökar, har biståndsbedömningen blivit svårare. För att öka kunskapen kring kognitiva nedsättningar finns idag därför en högskolekurs för Silviadiplomerade biståndshandläggare.

I dag är det vanligare än tidigare att hemtjänstens personal möter och ger omvårdnad till människor med demenssjukdom. Men bedömningen av vilka insatser som ska ges görs av biståndshandläggarna, som också är de första som möter den som behöver stöd i vardagen.

– Biståndshandläggare har ett jättesvårt yrke och det har blivit allt mer komplext i och med att en ny generation åldrande människor bor kvar hemma. Det finns också en gråzon inom hemtjänsten mellan hälso- och sjukvård och omvårdnad, säger Åsa Craftman.

Hon har själv varit biståndshandläggare i 17 år, men är idag lärare på Sophiahemmet. Där har hon varit med att bygga upp utbildningarna till såväl Silviasyster som Silviasjuksköterska och startat kursen ”Den äldre människan med demenssjukdom i ett socialt perspektiv”. Det är en distanskurs på 7,5 högskolepoäng som riktar sig till biståndshandläggare och där kursdeltagarna möts vid fyra tillfällen. 

Demens är ett obotligt tillstånd som förr eller senare leder till döden. Därför blir omvårdnadspersonalens roll att lindra och göra tillvaron för den drabbade så bra som möjligt. För att bedöma hur biståndet ska se ut behöver biståndshandläggare kunskap om demens och kognitiv svikt, något som många saknar idag och som inte ingår i socionomutbildningen.

Utbildningen syftar till att ge grundläggande kunskap om palliativ vårdfilosofi och om vad demenssjukdom är. Vilka symtom kan demenssjukdomar ge, hur ser sjukdomsprocessen ut, hur påverkas anhöriga och hur de kan stödjas?

I början var flera biståndshandläggare tveksamma till kursens betoning på medicinsk kunskap. Men efterhand har de insett att det är nödvändigt för att kunna se bakom de svar och det agerande de möter vid biståndsbedömningen av demenssjuka.

– Många demenssjuka förstår inte sin situation. Och en person med afasi kan till exempel säga tvärtom mot vad hen tänker, eller känner sig kanske som 22 år och tycker då att det inte är aktuellt med hjälp. Därför är det viktigt att biståndshandläggaren förstår vad en situation kan vara uttryck för och att det inte går att utgå från svaret, även om någon säger nej till hjälp, säger Åsa Craftman.

Hennes erfarenhet är att det i vården och omsorgen om de demenssjuka finns en inbyggd konflikt mellan sjukvård och hemtjänst. Vem bestämmer vad som ska göras och hur ska insatsen se ut? Är det sjukhuset eller biståndshandläggaren?

Sjukvården har högre status, men biståndshandläggning är en myndighetsutövning.

Om sjukvården lägger sig i biståndet kan det jämföras med att biståndshandläggaren lägger sig i läkemedelslistan.

I och med att allt fler bor kvar hemma med demenssjukdom, faller allt mer av omvårdnaden på hemtjänsten, vilket utmanar både hur biståndsbeslut fattas och hur omvårdnaden sker. Åsa Craftman betonar betydelsen av hemtjänstpersonalens kontinuitet, särskilt om demenssjukdomen tar sig uttryck i att den sjuke inte känner igen sina nära eller sin omgivning. Viktigt är också att hemtjänstpersonalen kan ge omvårdnad utan stress. Därför är en del av undervisningen inriktad på biståndshandläggarnas roll i teamet kring den demenssjuke och de komplexa vård- och omsorgssituationer som kan uppstå.

Betoningen ligger på hur biståndshandläggaren kan samverka med den demenssjuke, anhöriga, utförare och annan vårdpersonal.

– De måste förstå att det tar tid och att omvårdnaden av demenssjuka inte kan stoppas in i tidsstyrda fack. Vi ser också att resurser och system inte är anpassade till att allt fler demenssjuka vårdas hemma. Idag är omvårdnad mycket mer än sociala behov, säger Åsa Craftman.


Silviahemmets kriterier för biståndsbedömning vid demens

  • Korta beslut, relaterade till sjukvårdens insatser. Följ upp och ompröva allteftersom sjukdomen fortskrider.
  • Var generös med tiden.
  • Ha ett nära samarbete med utförare och teamets olika professioner.
  • Tänk på att den som behöver bistånd kan sakna språk eller att orden kan ha en annan innebörd.

Artikeln publicerades först i Tidningen Äldreomsorg nr 1 2020.

Text: Gunhild Wallin
Illustration: Getty Images

Loggor: Facebook, Instagram och LinkedIn
Mer från Gothia Kompetens Äldreomsorg finns på:
Facebook • Instagram • LinkedIn


Kuvert - symbol för Gothia Kompetens nyhetsbrevPrenumerera på vårt nyhetsbrev för att hålla dig uppdaterad.

Äldre man i profil - en illustration

Ledtrådar hjälper hjärnan

En miljö där allt är utformat för att göra verkligheten trygg och begriplig kan öka välmåendet för personer med kognitiv svikt. Det behöver inte vara dyrt eller svårt, men väl genomtänkt.

Läs artikeln av Beata Terzis

Margareta Skog - författare på Gothia Fortbildning

"Jag har mitt hjärta i ett undersköterskeperspektiv"

Hon brinner för äldrevård ur ett samhällsperspektiv och hennes drivkraft är att förbättra äldreomsorgen och göra det bästa möjliga för patienter med kognitiv sjukdom.

– Det är dags att titta mer på de drabbades funktionsnivå och möta den demenssjukes unika behov.

Läs intervjun med Margareta Skog