”Stresstålighet kan vara en riskfaktor för utmattningssyndrom”

I boken Man dör inte av stress, man slutar bara att leva – om utmattningssyndrom, berättar Selene Cortes personligt och ärligt om ångestdriven duktighet, en sårig uppväxt och hur prestation blev hennes överlevnadsstrategi. Hennes berättelse är osentimental och väjer inte för det svåra.

– Vår bok är till dig som är sjuk, har varit sjuk, undrar om du är på gränsen till att bli sjuk eller till dig som har en tillvaro där stress är en ofta förekommande komponent. Den är också till dig som är anhörig till någon med utmattningssyndrom, och till dig som möter personer med utmattningssyndrom i ditt arbete. 

Jag önskar att jag hade haft den här boken när jag blev sjuk, för min erfarenhet är att kunskap är makt.

Varför ville du skriva boken?
– Jag önskar att jag hade haft den här boken när jag blev sjuk, för min erfarenhet är att kunskap är makt. Det saknas legitimitet för utmattningssyndrom och hur ska man kunna ta det på allvar om ingen annan verkar göra det? För att skapa legitimitet behövs kunskap och när jag var sjuk hade jag behövt en bok med konkreta fakta och tydliga exempel som jag hade kunnat känna igen mig i. Jag är en person som behöver bli överbevisad när jag står inför något jag inte tror på, och jag trodde inte att jag var sjuk. Detsamma gäller för många andra högpresterare. Den här boken hade kunnat överbevisa mig, säger Selene Cortes och förklarar att hennes sjukdomstid hade kunnat förkortas om hon tidigare hade fått hjälp att inse att hon var sjuk.

– Vi vet att utmattningssyndrom är en sjukdom som går att bromsa om man får hjälp i tid. Därför är det förödande att den inte tas på allvar.

Efter två långa sjukskrivningar var det viktigt för Selene att förstå varför hon hade drabbats och hon gick bland annat i psykodynamisk terapi. 

Jag hittade många svar i min uppväxt och förstod sambandet mellan min barndom och min sårbarhet för stress.

– Jag hittade många svar i min uppväxt och förstod sambandet mellan min barndom och min sårbarhet för stress. Alla med barndomstrauman blir inte sjuka i utmattning. Och alla som blir sjuka i utmattning har inte barndomstrauman. Men det finns ett samband som inte är särskilt lyft i debatten om utmattningssyndrom och jag önskar bredda perspektivet, säger Selene Cortes.

I boken varvas Selenes kapitel med Marie Åsbergs kliniska perspektiv med diagnostik, differentialdiagnostik, symtom och behandling. Marie Åsberg som är senior professor, stressrehab, KIDS, Danderyd Sjukhus, har forskat om utmattningssyndrom sedan slutet av 1990-talet då tillståndet benämndes som utbrändhet eller att gå in i väggen. Det var hon som myntade ordet utmattningssyndrom och bidrog till att Socialstyrelsen godkände det som ett begrepp. 

Stresstålighet är inget skydd. Det kan till och med vara en riskfaktor.

Kan vem som helst drabbas av utmattningssyndrom?
– Kanske är det så, men vi vet inte säkert. Men vi kan ändå säga att merparten av de som drabbas av utmattningssyndrom har varit psykisk friska och stabila innan de blev sjuka. Det är inte de ömtåliga och ängsliga människorna som blir utmattade i första hand. Tvärtom berömmer sig många utmattade av att ha varit särdeles stresståliga, säger Marie Åsberg och fortsätter:

– Stresstålighet är inget skydd. Det kan till och med vara en riskfaktor. Den kliniska erfarenheten talar för att vad som kallats för maskrosbarn är vanliga bland patienter med utmattningssyndrom. Med maskrosbarn menar man en människa som vuxit upp under vidriga förhållanden men som klarat av det och lyckats skapa sig ett gott liv som vuxen, lika okuvligt som maskrosen kan växa upp och blomma bland asfalt och gatsten. Maskrosbarnet är den typiska utmattningspatienten, ofta duktig, ansvarstagande och ambitiös, och van att klara av svåra situationer. Att ”bara vara” och inte anstränga sig finns inte på kartan för ett typiskt maskrosbarn, säger Marie Åsberg och förklarar att det finns en tänkbar biologisk förklaring till varför den svåra barndomen kan vara en risk.

Det tycks vara så att hjärnans överordnade stressystem kalibreras under tidig barndom, och att den omgivande stressnivån när man är mycket liten kan bestämma känsligheten för stress under resten av livet.

– Det tycks vara så att hjärnans överordnade stressystem kalibreras under tidig barndom, och att den omgivande stressnivån när man är mycket liten kan bestämma känsligheten för stress under resten av livet. Om den omgivande stressnivån är mycket hög, kan det vara ändamålsenligt att den fysiologiska reaktionen på stress ställs in på en lägre nivå. Om man inte får tillräckligt starka signaler från kroppen på att stressnivån är för hög, eller att man behöver återhämta sig, kanske man utsätter sig för mer stress, och ger sig själv mindre vila, än vad man egentligen tål, menar Marie Åsberg. 

*Från sista kvartalet 2010 till sista kvartalet 2017.

Foto: Lars Rindeskog

Om utmattningssyndrom

Ett utmattningssyndrom är ett sjukdomstillstånd som man kan drabbas av efter en lång tids stress utan tillräcklig återhämtning. Stressen måste vara långvarig – minst sex månader för att man ska ställa diagnosen. Vanligen har den pågått mycket längre tid än så. Utmattningssyndromet har tre kärnsymtom: extrem trötthet, kognitiva störningar och en ökad stresskänslighet. Många andra symtom både från kropp och psyke kan förekomma, men de tre kärnsymtomen finns alltid och är orsaken till att den som drabbas av utmattningssyndrom vanligen blir mer eller mindre oförmögen till arbete under en tid.

Källa: Man dör inte av stress, man slutar bara att leva – om utmattningssyndrom. 

Samtal från Psykologiscenen, Bokmässan 2019

"Alla med barndomstrauman blir inte sjuka i utmattning. Och de flesta som blir sjuka i utmattning har inga särskilda barndomstrauman, men det kan finnas ett samband. Det vet Selene Cortes som berättar ärligt om en sårig barndom som hon har försökt hantera med en ångestdriven duktighet som överlevnadsstrategi. Möt henne i ett samtal med senior professor Marie Åsberg, som forskat om utmattning sen 1990-talet och som myntade begreppet utmattningssyndrom." /Psykologiscenen på YouTube
Samtalsledare: Jonas Mattsson, Modern Psykologi