Hur pratar vi med barn om krig?

Ni kan prata med oss vuxna om det är något särskilt ni funderar på, vi finns alltid här och hjälper er om det är något.

Vuxna behöver inte initiera samtal
Som utgångspunkt är det viktigt att skydda barn från information som de är för små för att förstå. Därför behöver vuxna inte själva initiera samtal om kriget. Men när funderingarna kommer från barnen, är det viktigt att vi finns till hands och lyssnar och svarar. För att visa att vuxna finns till hands kan pedagoger förmedla, till exempel vid samlingen, att ”Ni kan prata med oss vuxna om det är något särskilt ni funderar på, vi finns alltid här och hjälper er om det är något”. På så sätt visar man att man är tillgänglig som vuxen utan att skapa oro i onödan, och barn som har tankar om kriget blir påminda om att de kan komma till pedagogerna med sina funderingar.

Förhålla sig till barns funderingar
När kriget kommer upp i leken eller i ett samtal är det bra att fråga vad barnet har hört eller sett och ta utgångspunkt i detta. Följ därefter barnet i dess funderingar och svara enkelt och konkret. Hjälp till att reda ut missförstånd om det behövs.

Det är okej att svara ”jag vet inte”, när man inte gör det.

Det är okej att svara ”jag vet inte”, när man inte gör det. För barnet är det viktigaste att det finns varma och omsorgsfulla vuxna som tar sig tid att lyssna – detta inger trygghet. Det är bra att förmedla att vuxna skyddar barnen och att vi har varandra. Att kriget inte är här och att vi är trygga i Sverige. 

Lyft gärna med föräldrar om ett barn ställt frågor under dagen, så kan föräldrar stötta barnet hemma. Dock är det viktigt att framhålla att många barn inte kommer att visa några särskilda reaktioner alls eller vara rädda och oroliga. För förskolans yngsta barn är det oftast för svårt att förstå, snarare är det vuxnas reaktioner och stress som kan väcka rädsla. 

I förskolan kan vi diskutera det som händer i personalrummet, men inte ovanför barnens huvuden. 

Vuxnas oro kan skapa oro
Barn är experter på att läsa av vuxnas stämningsläge, såsom röstläge, kroppsspråk, ansiktsuttryck och mimik och de blir själva stressade och rädda när vuxna signalerar stress och oro. Därför behöver vi vara vaksamma på hur vi pratar om kriget med varandra som vuxna och kollegor. I förskolan kan vi diskutera det som händer i personalrummet, men inte ovanför barnens huvuden. 

Om man som pedagog känner sig osäker i hur man kan prata med barnen är det bra att lyfta det med rektorn. Ta gärna stöd av en förskolepsykolog som kan vara ett bollplank till rektorn och personalen vid behov.

Lyhörda pedagoger skapar trygghet – det är därför viktigt att vi finns till hands och möter barns tankar. Varma vuxna gör skillnad!