Barnets rättigheter i en hållbar förskola

Artiklarna i Barnkonventionen ska ses som en helhet, rättigheterna är universella och odelbara. De är alla lika viktiga och varje barn har rätt till alla rättigheterna. Det är bland annat på grund av att vi brister i just detta som Barnkonventionen nu har blivit lag. Det ser väldigt olika ut för barn runt om i Sverige om rättigheterna tillgodoses eller inte. FN kritiserar Sverige bland annat för att vi inte känner till Barnkonventionen tillräckligt väl, att barn diskrimineras på grund av bostadsort, att vi inte har tillräckliga kunskaper om vad barnets bästa innebär och för att vi inte hittar strukturer som möjliggör för barn att ha inflytande och vara delaktiga i saker som är viktiga för dem själva. 

Barnkonventionen kräver ett barnrättsperspektiv. Det betyder att vi ska utgå från barnens rättigheter när vi planerar, genomför och utvärderar våra aktiviteter.

Barnkonventionen kräver ett barnrättsperspektiv. Det betyder att vi ska utgå från barnens rättigheter när vi planerar, genomför och utvärderar våra aktiviteter. Vi måste därför förflytta oss från ett barnperspektiv till ett barnrättsperspektiv. Att vi som jobbar med barn har ett barnperspektiv, dvs. att vi utifrån de kunskaper och erfarenheter vi har som vuxna gör saker som vi tänker är bra för barnen, betyder inte att vi per automatik utgår från barnets rättigheter, som att få sin röst hörd och sin åsikt beaktad.

Ingen vet vad Barnkonventionen som lag kommer innebära på lång sikt, generellt eller i förskolan. Jag brukar beskriva det som att vi behöver göra och bevisa barnrättsperspektivet. Pedagoger i förskolan ska göra och levandegöra rättigheterna varje dag. Det är rektorns ansvar att bevisa att det görs och att skapa strukturer för att medarbetarna ska kunna göra men också få ner vad som görs på papper.

Göra och bevisa att vi gör rättigheterna alltså – det kräver Barnkonventionen av oss. Och de som egentligen bäst kan svara på om vi gör rätt är barnen själva.

Göra och bevisa att vi gör rättigheterna alltså – det kräver Barnkonventionen av oss. Och de som egentligen bäst kan svara på om vi gör rätt är barnen själva. Om inte de upplever att de får sina rättigheter tillgodosedda, kan vi då säga att vi har gjort allt rätt?

Se reflektionsfrågor och övningar längre ner på sidan.

Text av Åsa Ekman
Bild av Imgorthand/Getty Images