Anhörighelvetet

”Litteraturhistorien igenom super män grandiost. Missbrukaren står i fokus. Kvinnorna gestaltas som medberoende alkoholistfruar oavsett klasstillhörighet. Men nu träder alkoholistbarn och andra anhöriga fram på den litterära arenan och vittnar om en totalt oglamourös tillvaro. Vi som har levt med tillitsbrist, förnekelse, rädsla, gränslöshet och otrygghet. Kaos, våld. Saknad, sorg. Skam. Alla levde vi i stilla vanmakt. Några av oss förlät, gav nya chanser. Vi vaktade, stöttade, bönade, bad. Några av oss åkte jojo mellan nykterhet och återfall. Många av oss trodde att felet var vårt, när oförrätter förgiftade dricksvattnet och bagateller uppförstorades till handgranater som under rus kastades genom rummen. Vi fann våra mammor liggande avsvimmade på hallgolvet. Våra pappor hoppade från Älvsborgsbron. Vi upplevde syskons haschpsykoser. De flesta av oss slutade bjuda hem vänner. Vi väntade på den goda fen. Några av oss blev stumma, andra utförde sabotage. Någon såg självmordet som enda utväg. Var tionde svensk är alkoholist. Det påverkar anhöriga. Hur många alkoholister finns det i världen? Hur många narkotikamissbrukare? Anhörigsiffran blir outhärdlig. Men utan att en sekund förringa det lidande som det innebär att växa upp med missbruk, utan att förminska kampen för överlevnad: bland nackdelarna finns också fördelar. Om vi anhöriga - fruar, makar, föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon och barn - får möjlighet att läka öppnar sig en ocean av kapacitet.”

Du använder hellre ordet ”anhörig” istället för ”medberoende”, varför?
– Jag har aldrig betraktat mig själv som medberoende, tvärtom. Så fort jag kunde såg jag till att ta bort allt som hade med missbruk/beroende att göra ur mitt liv. Vägrat ha det i mitt hem. Lämnat relationer, städer. Jag har givit upp hopp och gått min egen väg.

Jag har givit upp hopp och gått min egen väg.

– Sedan ordet medberoende började användas i slutet av 1980-talet diskuteras det både vetenskapligt och folkligt. Det finns, vad jag vet, fortfarande ingen formell definition att vara överens om fast det lär finnas ett par hundra medberoende-kriterier listade. Många har också direkt motsägelsefulla drag. Ordet kan dock fungera uppväckande för en del, och då kan det vara ett användbart ord. Det sammanfattar ändå erfarenheter som många vuxna anhöriga till människor med missbruksproblem har. 

Jag föredrar personligen att använda ordet anhörig eftersom det bättre ringar in barn och unga som närstående. Jag har svårt att se barn som möjliggörare till missbruk.

– Jag föredrar personligen att använda ordet anhörig eftersom det bättre ringar in barn och unga som närstående. Jag har svårt att se barn som möjliggörare till missbruk. Barn är inte medberoende till utan beroende av sina föräldrar. Barn gör i regel bara så gott de kan utifrån en rådande livssituation. För barns del tycker jag att ordet medberoende är direkt belastande.

Hela 20 procent av alla barn lever med föräldrar som dricker för mycket. Hur var det för dig?
– Jag blev som många andra ett ansvarstagande barn. Ett olyckligt, som inte orkade sköta skolan när det gick tillräckligt långt.

Det finns fullt friska människor, som råkar bli kära i en annan frisk människa, som utvecklar missbruk. Tillsammans blir de då sjuka av situationen.

Är alla som lever med en missbrukare medberoende? Eller kan man klara det utan att bli medberoende?

– Det finns fullt friska människor, som råkar bli kära i en annan frisk människa, som utvecklar missbruk. Tillsammans blir de då sjuka av situationen. Om missbruket upphör kan båda bli friska. Men båda kan också bli friska var för sig. Det går alltid att bryta destruktiva mönster. Det syns inte minst dagligdags när människor slutar röka, lägger om matvanor eller börjar röra på sig fysiskt.