”Viktigt att upptäcka psykisk ohälsa hos gravida och nyförlösta”

Att vara gravid, genomgå en förlossning och ta hand om ett nyfött barn innebär stora livsförändringar för alla, speciellt för personer med skörhet. Det kan vara svårt att skilja mellan vardagliga problem, psykisk skörhet och psykisk sjukdom. 

Primär- och mödravården är så nedslimmade att man ofta inte har resurser att upptäcka eller åtgärda det. Då skjuts problemet på framtiden och blir ofta mer allvarligt när stressen med ett nyfött barn tillkommer.

– Primär- och mödravården är så nedslimmade att man ofta inte har resurser att upptäcka eller åtgärda det. Då skjuts problemet på framtiden och blir ofta mer allvarligt när stressen med ett nyfött barn tillkommer. Det vi pratar ännu mindre om är följdeffekterna på lång sikt. Kvinnor med obehandlad psykisk ohälsa har fler allvarliga komplikationer under sina förlossningar med konsekvenser för både mor och barn. Vi vet också att psykisk ohälsa hos föräldrar ofta leder till psykisk ohälsa hos barnen. Den ökande psykiska ohälsan hos unga kan delvis förklaras med att vi inte tar hand om gravida och nyblivna mammor, förklarar psykolog Rebecca Rickert-Olsson som föreläser och utbildar vårdpersonal samt arbetar med föräldragrupper och enskilda patienter. Hon är också verksam som handledare på flera samtalsenheter och arbetar inom olika projekt för att utveckla kvinnosjukvården.

Förlossningsdepression kan ofta upptäckas redan två veckor efter förlossningen, och om den upptäcks så tidigt är den lättare att behandla.

Vad kan vi göra för att tidigare upptäcka dessa kvinnor?
– Förlossningsdepression kan ofta upptäckas redan två veckor efter förlossningen, och om den upptäcks så tidigt är den lättare att behandla. Men i dag screenas kvinnor på BVC först sex till åtta veckor efter förlossningen. Två månader med förlossningsdepression upplevs som extremt långa och under den tiden finns det en risk att familjen far illa. Självmord är fortfarande en av de vanligaste dödsorsakerna för mammor under det första året efter att deras barn föds. Att screena tidigare, gärna två, tre veckor efter förlossningen i de fall där det sedan tidigare finns kända riskfaktorer, skulle vara bra, för att sedan följa upp några gånger under barnets första år. 

Kvinnor med förlossningsdepression får inte alltid rätt behandling inom rimlig tid och det påverkar dem själva och deras barns psykiska ohälsa, i värsta fall under hela livet.

– Därefter krävs resurser för att ta hand om kvinnorna som upptäcks och här finns det tyvärr stora brister idag. Kvinnor med förlossningsdepression får inte alltid rätt behandling inom rimlig tid och det påverkar dem själva och deras barns psykiska ohälsa, i värsta fall under hela livet. Att upptäcka och behandla tidigare skulle bespara samhället stora resurser och många familjer ett stort lidande. 

Vad kan mödra- och barnhälsovården samt förlossningsvården göra för att upptäcka dessa kvinnor?
– Med mer information, kunskap och resurser. Att läkare och barnmorskor tidigt, helst redan under utbildningen, får mer kunskap om hur psykisk ohälsa yttrar sig och vilka varningstecken de ska vara uppmärksamma på. Det är också viktigt att mödra- och barnhälsovården vet var och hur kvinnan kan få hjälp för att de ska kunna remittera henne vidare. Det i sin tur kräver ökade resurser för att kunna ge den vård som behövs i tid och inte först efter flera månader, eller i värsta fall flera års, väntan. 

Rebecca Rickert-Olssons bok Bemötande vid psykisk ohälsa i mödra- och barnhälsovården – graviditet, förlossning, anknytning inleds med en reflektion kring vårt eget förhållande till psykisk ohälsa och guidar läsaren i att känna igen varningstecken och hur vi kan bemöta patienter med psykisk ohälsa på bästa sätt. Därpå beskrivs olika psykiska diagnoser och funktionsnedsättningar: vad som kännetecknar tillståndet, hur det påverkar graviditetsupplevelsen, förlossningen och den första tiden med barnet samt hur vården kan hjälpa till. Boken avslutas med ett kapitel om hur professionen kan hjälpa hållbart genom att också ta hand om sig själv. 

Förlossningsöverläkarna Malin Thorsell och Charlotte Iacobaeus har granskat boken som vänder sig till barnmorskor, barnsjuksköterskor, förlossningsläkare och gynekologer inom mödra- och barnhälsovård samt förlossningsvård.