”Vi måste möta eleverna där de är”

Ett av de mest snåriga områdena att orientera sig i för den som är nyanländ i Sverige är sexualiteten. Vad ska man tro? Vad är en sexuell signal? Hur tar man kontakt? Vem kan berätta? I många länder är sexualkunskap dessutom tabu, och grundläggande biologi därför ett mysterium inte bara för unga utan även för många vuxna. Samtidigt lär vi oss i alla samhällen från barnsben vad man får och inte får göra, det kallas ofta kultur och det gäller sexualitet och samliv precis som det gäller alla andra relationer. 

– Det jag minns som svårast att förstå när jag kom 1999 var individualiseringen i Sverige. Den är på både gott och ont. Vi som har uppfostrats i kollektiva samhällen har fina normer med oss – vi tar ansvar för varandras välmående. Det finns en särskild slags gästfrihet och vänlighet som utsträcker sig också till dem man inte känner som är svår att hitta för den som är ny här, konstaterar David Saleh.

Det land han bott längst i är Sverige, och det är här han hör hemma. Men han är också kurd från norra Irak. En man från Mellanöstern sticker ut, och det är tufft att göra det i ett land där andra ofta bestämmer vem du är efter en snabb blick på ytan. Dubbla examina och stora framgångar i yrkeslivet till trots: Tar David Saleh av sig sin lärarnamnskylt när han är i korridoren i skolan kan han bli misstagen för att vara en av alla utländska elever. Eller vaktmästare. Det har också hänt. 

Men han står stadigt. I sin integration dechiffrerade han ett efter ett de ofta svårbegripliga beteenden vi har i det här landet. Han var ensam, för som nyanländ såg han bara två vägar: söka gemenskapen hos landsmän från Irak, eller slita sig loss från sin flock för att landa bland svenskarna. Numera ser han tydligt det nät av normer som upprätthåller ett schysst samspel fria individer emellan, de subtila regler som vi svenskar lyder utan att ens tänka på det eftersom vi har fötts in dem.

– Det tog så oerhört lång tid att lära sig allt outtalat. Jag kom ändå från en bildad familj, jag talar flera språk flytande. Men jag hade ingen att fråga och det finns så många små saker som skapar stora svårigheter. Varför säger man tack för senast när man har varit på middag hos en svensk?

Han ser uppriktigt bekymrad ut. Har fortfarande inte begripit varför det är så viktigt, men det går ju bra att säga det ändå: ”tack för senast”. Det är bara en kod.

Andra saker kan ställa till stora problem, särskilt de som handlar om hur man visar intresse för någon man är intresserad av. Man kan till exempel inte gå fram till en okänd flicka i lunchmatsalen och be om hennes telefonnummer, hur mysig man än tycker hon verkar vara. Det blir bråk. Integration på området sex och samlevnad är ett minerat fält.

David Saleh vill vara en del av den bro som bär eleverna säkert över till det goda livet – att bejaka sin sexualitet, att hitta en partner, att respektera dem som lever annorlunda än de själva gör. Själv använde han svenska böcker och filmer som kunskapskälla när han inte hade någon att fråga. Men det kräver en typ av insikt om sin egen belägenhet som tonåringar ofta inte har tid eller förutsättningar för. Många kan inte ens sitt eget modersmål särskilt bra, då blir det svårt att tänka omkring ”pubertet” och ”hbtq”. 

– En stor del av eleverna är analfabeter. Man måste möta var och en där den är – det är därför mitt material för sex- och samlevnadsundervisning är uppdelat i fyra delar, för fyra olika kunskapsnivåer. Det går inte att börja med att tala om ”normkritiskt perspektiv”. Inte heller att tala om könsdelar, många blir rädda bara av ordet ”sex”.

Under de senaste tre åren har han rest Sverige runt för att föreläsa, utbilda och handleda lärare som använder hans material – idag finns det på 350 skolor och antalet växer snabbt. David Saleh ser framför sig hur kunskapen kommer att öka, hur allt fler lärare och elevhälsoteam utvecklar hans material för att få det att passa optimalt i deras egna sammanhang. Hur kunskapen kan leva, växa och förbättras utan så mycket av hans personliga inblandning.

– Det är fantastiskt med ett sådant intresse, men också mycket krävande. Jag har långa resor och hotellövernattningar varenda vecka, ibland arbetar jag dygnet runt. Det som ger mig styrka att klara det är att jag ofta träffar elever som kommer och kramar om mig på sta’n, som berättar att min undervisning har förändrat deras liv. De gör att jag orkar. 

Just denna dag är lugn. David Saleh har slagit sig ned på lärarens plats i ett klassrum som råkar stå oanvänt. Det är arbetsdag på Centrumvux i Handen. Här utbildar han vårdpersonal och elevassistenter; vuxna som ska arbeta med nyanlända ungdomar. Elevassistenterna är samtliga kvinnor med utländsk bakgrund, och många har mycket lite kunskap om sex och samlevnad.

– ”Vi hittade dig i skogen” är ett vanligt svar när ett barn i Mellanöstern frågar sina föräldrar hur de blev till, säger David Saleh. En liten grimas avslöjar hur han känner.

– Det är så oerhört viktigt att de här personerna får lära sig om jämställdhet, hbtq-frågor, allas lika värde. De ska arbeta med våra barn, de måste kunna de här frågorna.

Han påpekar att de nyanlända eleverna i svenska grund- och gymnasieskolor ofta genomgår dubbla socialiseringsprocesser: de får lära sig en sak i skolan och en annan sak hemma. I skolan ska alla vuxna dra åt samma håll, arbeta i enlighet med samma värdegrund. Eleverna behöver känna att den är stabil och trygg för dem.

– Jag har under mina resor till olika skolor i Sverige sett att vi behöver jobba mycket med värdegrund. Det händer ofta att lärare vänder sig till mig för att de är handfallna inför nyanlända elevers behov, och ibland blir jag bestört: ”Du måste få de här pojkarna att sluta hålla varann i handen, folk tror att de är bögar”…

Han slår ut med händerna. När lärare i den svenska skolan agerar så, då motarbetar de i själva verket alla ungdomars möjligheter att förstå hur tanken om allas lika värde har betydelse för sex och samlevnad.

Det kan slå över åt andra hållet också. David Saleh berättar med en rysning om hur hans sfi-lärare någonstans strax efter millennieskiftet lät klassen se ”Tillsammans” – filmen om kollektivboende på 70-talet, där sex, nakenhet, hbtq-frågor och alkoholism är starka teman.

– Där satt många medelålders män som nyss kommit hit. De blev skräckslagna; var detta det samhälle dit de tagit sin familj, sina barn? I en scen i början av filmen står en kvinna med naket underliv vid ett middagsbord, som om det vore den naturligaste sak i världen. Alla röker och dricker öl. Jag undrar hur den läraren tänkte?

I erfarenheten av att vara ny i Sverige finns mycket av hans drivkrafter, men de kommer också från uppväxten i Mellanöstern. Som kurd född i norra Irak har han gått i skolan i hemlandet och i grannländer.

– Kriget mellan Iran och Irak började på 80-talet, jag var ett barn. Det pågick i åtta år. Sedan kom Gulfkriget som pågick ett halvår. Och därefter den kurdiska revolutionen, och inbördeskriget som pågår än idag. Under alla dessa år har jag flyttat mellan olika platser, religioner, kulturer och språk.

David Salehs familj bodde i en universitetsstad med två miljoner invånare. De hörde till de mer privilegierade, och föräldrar och syskon var välutbildade. Men, som han säger:

– När det är krig är ingenting du äger värt något. Vi har förlorat många nära släktingar i kriget. Att vi var välbeställda gjorde att vi kunde flytta utomlands, men överallt dit vi kom fick vi börja från noll. Det var svårt för oss.

– I övre tonåren var jag tillbaka i norra Irak och gick i skola där. Sexualkunskap var tabubelagt. Jag hade tur – mina föräldrar och syskon förklarade sex och samlevnad för mig, de förstod att det var viktigt.  Många av mina kamrater hade ingen alls att tala med. Jag kunde läsa böcker, men de som fanns var som regel fördomsfulla och spred hat mot normbrytare.

David Salehs förebild är en modig och stridbar mor. I Irak stod hon på barrikaderna i kampen för rättvisa och mänskliga rättigheter, den unge David följde hennes exempel. Det är alltså i den erfarenheten kampen för nyanlända ungas liv och framtid i Sverige har sina rötter:

– Sex och samlevnadsundervisning för nyanlända handlar om allas lika värde. På alla sätt. De här ungdomarna har samma värde som svenska ungdomar och har lika stor rätt att få den här kunskapen i skolan. Den räddar liv.

Av Marika Sivertsson, frilansjournalist
Foton av Mikael M Johansson
Texten publicerades ursprungligen i Tidskriften Elevhälsa