Arbeta med läroplanen i förskolan – tillsammans i arbetslaget

Varför ville du skriva den här boken?
– Jag möter många förskollärare, barnskötare och rektorer som verkligen vill arbeta med läroplanen och som tar uppdraget på stort allvar. Samtidigt finns ofta en osäkerhet i hur man går från formuleringarna till det som faktiskt sker i vardagen med barnen. Läroplanen ger riktning, men lämnar också ett stort professionellt utrymme, vilket kan vara både en styrka och en utmaning.

Jag ville skriva en bok som tar avstamp i just det. Inte för att förenkla uppdraget, utan för att möjliggöra ett arbete som bygger på tillsammansskap i arbetslaget.

Ett första steg är att inte stanna vid att läsa och tolka läroplanen enskilt, utan att tillsammans undersöka vad den betyder i den egna praktiken.

Hur kan man arbeta med läroplanen på ett konkret sätt?
– Ett första steg är att inte stanna vid att läsa och tolka läroplanen enskilt, utan att tillsammans undersöka vad den betyder i den egna praktiken. Vad innebär undervisning i förskolan hos oss? Hur syns barns inflytande i vardagen? Vad gör vi och varför?

Det konkreta arbetet handlar om att sätta ord på det vi redan gör och att våga synliggöra skillnader i hur vi tänker. Vi bär alla med oss erfarenheter och värderingar som påverkar hur vi tolkar läroplanen. När det blir synligt kan vi också börja prata om det.

Vad är det som ofta blir svårt i arbetet med läroplanen?
– Först och främst är förskolans läroplan omfattande. Den beskriver vad vi ska göra, men inte hur och gör uppdraget komplext. Mål och riktlinjer är många och väcker frågor: Hur ska vi göra? Gör vi rätt? Har vi stöd i vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?

Samtidigt är det lätt att tro att vi har samsyn, just för att vi använder samma ord – som undervisning, lärande, integritet eller delaktighet. Men när vi börjar beskriva vad vi faktiskt gör märker vi ofta att vi lägger olika betydelser i dem. I grunden handlar det också om att vi kan ha olika barnsyn och olika sätt att förstå uppdraget.

Det kollektiva arbetet handlar inte om att tycka lika, utan om att dela riktning och ansvar för utbildningen.

Du återkommer till det gemensamma arbetet som en nyckel. Varför är det så avgörande?
– Förskolans utbildning bygger på att vi är flera som arbetar tillsammans med vår barngrupp. Det är i arbetslaget vi lägger grunden för vilka erbjudanden barnen får möta. Därför skapas också kvalitet i och genom arbetslaget.

När förskollärare och barnskötare ges möjlighet att reflektera tillsammans händer något med utbildningen och undervisningen. Vi får syn på mönster, kan sätta ord på våra val och justera vårt arbete. Det kollektiva arbetet handlar inte om att tycka lika, utan om att dela riktning och ansvar för utbildningen.

När vi är trygga i vårt uppdrag och har tillit till varandra i arbetslaget, blir vi också tydligare och mer samstämmiga i mötet med vårdnadshavare vilket skapar ökad trygghet och förtroende.

I boken lyfter du en struktur i tre steg. Hur kan den stötta arbetslag i praktiken?
– Jag har utgått från tre steg: gemensam förståelse, gemensam undersökning och gemensam handling och analys. Det är ett sätt att skapa struktur i det kollegiala lärandet och i det systematiska kvalitetsarbetet.

Strukturen hjälper arbetslaget att arbeta i en pågående process där innehållet bearbetas stegvis. Den hjälper oss att både stanna upp och reflektera och att pröva i handling. Och kanske viktigast, att följa upp utbildningen och analysera det vi gör så att erfarenheterna leder vidare. Tanken är att boken ska kunna användas direkt i arbetslaget, som stöd i det gemensamma arbetet med att utveckla utbildningen.

Du skriver om vikten av att analysera det som sker i vardagen, vad innebär det i praktiken?
– Många upplever analys som något svårt som kräver mycket dokumentation och tid. Men analys behöver inte vara stort eller avancerat. Visst krävs ett visst mått av dokumentation för att minnas det man sett och hört och för att tillsammans kunna se mönster.

Ofta handlar det om att rikta blicken mot det som redan händer – i samspelet, i aktiviteterna och i både planerade och spontana undervisningar. Det är också där frågor om delaktighet, inflytande och makt blir synliga. Vem får utrymme att tala? Vilka initiativ tas vidare? Hur påverkar våra frågor barnens möjligheter att tänka och uttrycka sig?

Det är lätt att vilja gå vidare, men det är i de gemensamma reflektionerna som en gemensam plattform, riktning och kvalitet i utbildningen växer fram.

Vad hoppas du att läsaren tar med sig från boken?
– Jag hoppas att boken kan bidra till en känsla av att läroplanen finns med alla pedagoger i förskolan, mitt i det som görs varje dag. Att den kan ge mod att stanna upp och ta sig tid till kollegiala samtal i arbetslaget. Att våga rikta blicken mot sin egen ”ryggsäck” – de erfarenheter och värderingar man bär med sig – och dela dem med varandra. Det skapar en större förståelse för vad som driver oss, vad som motiverar och vad som kan upplevas svårt.

Det är lätt att vilja gå vidare, men det är i de gemensamma reflektionerna som en gemensam plattform, riktning och kvalitet i utbildningen växer fram.

Om boken kan bidra till att fler förskollärare, barnskötare och rektorer använder läroplanen som ett levande verktyg i sitt arbete, då har den fyllt sitt syfte.