”Välfärdsbrottslighet är ett växande samhällsproblem, men vi kan agera”

– Kommunerna är en central del av både problemet och lösningen. Om vi inte tar ett tydligare strukturellt ansvar riskerar vi att undergräva både rättssäkerheten och förtroendet för den lokala demokratin. Välfärdsbrott är därför inte enbart ett statligt problem. Det handlar ytterst om hur vi förvaltar medborgarnas pengar – och deras tillit. Det är dags att gå från medvetenhet till systematisk handling, säger Lena Törneskär. 

Varför har du skrivit den här boken och vad vill du att den ska göra?
– Jag vill både ge en tankeväckare och inspirera läsarna. Och jag vill ge hopp, visa att det finns möjlighet att agera, att det finns verktyg och lagstiftning. Det finns fler möjligheter, men det kräver resurser. Boken riktar sig till politiker, chefer och tjänstepersoner som vill få en ökad förståelse för problematiken och kunskap om hur man med relativt små medel kan integrera ett välfärdsbrottsperspektiv inom de riskområden som finns i en kommun.

Det handlar om ansvar, tillit och om att värna välfärdens legitimitet.

Lena förklarar att det är en konkret handbok som fokuserar på praktiska lösningar och vägledning kring hur kommuner kan agera i specifika situationer kopplade till välfärdsbrottslighet. Boken ger också många konkreta exempel på hur man kan jobba.

– Jag är övertygad om att vi i kommunsektorn kan göra betydligt mer för att säkerställa att våra surt förvärvade skattepengar går till rätt mottagare, inte till kriminella aktörer som utnyttjar systemen. Det handlar om ansvar, tillit och om att värna välfärdens legitimitet.

”Välfärdsbrottslighet är inte bara ett statligt problem – kommunerna måste agera”
– Välfärdsbrottslighet beskrivs ofta som ett problem för staten, rättsväsendet eller de stora nationella myndigheterna. Organiserad brottslighet, assistanshärvor och avancerade bolagsupplägg hamnar med rätta i fokus. Men mitt i denna berättelse riskerar en avgörande aktör att hamna i skymundan: kommunerna, säger Lena Törneskär och fortsätter:
 
– Det är kommunerna som varje dag betalar ut ekonomiskt bistånd, föreningsbidrag och en rad andra ersättningar. Det är kommunerna som upphandlar verksamheter, betalar ut skolpeng, följer upp LSS-insatser och tecknar avtal med privata utförare – inklusive HVB-hem. Dessutom har kommunen utmärkta verktyg att agera, tack vare sin tillstånd- och tillsynslagstiftning. Det är kommunerna som ytterst ansvarar för att skattemedel används korrekt. Trots detta betraktas välfärdsbrott ofta som något som ”drabbar” kommunen – snarare än som en strukturell risk som kommunen själv kan och måste förebygga genom aktiv styrning och konkreta åtgärder.

Det är kommunerna som ytterst ansvarar för att skattemedel används korrekt.

Perspektivet behöver förändras
– Välfärdsbrottslighet är i grunden ett styrningsproblem. Där det finns bristande intern kontroll, otydlig ansvarsfördelning och svag uppföljning uppstår utrymme för att kommuner bidrar till att stärka den kriminella ekonomin i Sverige.
 
– Vi i kommunsektorn behöver därför höja ambitionsnivån. Det finns redan verktyg: internkontroll, riskanalyser, avtalsuppföljning, kravställning i upphandling och tydligare ansvarsfördelning och inte minst nya sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som möjliggör informationsdelning mellan myndigheter. Men verktyg gör ingen nytta om verksamhetsområdena saknar förutsättningar och arbetet inte prioriteras av ledningen.

Av Lena Törneskär och Pia Leufstedt (Gothia Kompetens)
Foto av Lasse Burell