Vaxholms stad storsatsar på kompetensutveckling

Anna Börjesson, barnskötare på Överby Förskola

Hur har du upplevt processutbildningen – hur har det fungerat med att varva föreläsningar, lärträffar och att sedan testa aktiviteterna i den egna undervisningen?

– Konceptet att varva på detta sätt är perfekt – att nå kunskap genom att läsa, lyssna, reflektera tillsammans och prova. Det liknar hur vi pedagoger arbetar med barnen i förskolan! Det gör att utbildningen når alla, oavsett på vilket sätt man lär. Ett annat vinnande koncept har varit att det har fått ta tid. Att vi haft tid till att prata med kollegor, reflektera tillsammans, det är inget vi är bortskämda med i förskolan.

Ett annat vinnande koncept har varit att det har fått ta tid. Att vi haft tid till att prata med kollegor, reflektera tillsammans, det är inget vi är bortskämda med i förskolan.

Hur har det fungerat att vara processledare? Vad har du tyckt varit givande, och vad har varit utmanande?

– Det har varit en utvecklande uppgift, mycket mer än vad jag förväntade mig. Jag oroade mig innan hur kollegorna skulle ta att bli ledda av mig, en kollega, men jag upplever att det har fungerat mycket bra. Jag fick lära mig mycket om mig själv, hur jag fungerar som samtalsledare och vad jag behövt kämpa med och utveckla.

Vad har utbildningen gett dig som pedagog?

Utbildningen har gett oss mer kunskap och konkreta verktyg att stötta barnen som utmanar.

– Utbildningen har gett oss mer kunskap och konkreta verktyg att stötta barnen som utmanar. Den har gett oss en knuff att börja arbeta med tydliggörande pedagogik, och att se att den gynnar alla barn. Den har gett oss stöttning i samtalet med vårdnadshavare och enkla tips i hur man kan förbättra dessa. Framför allt tycker jag att utbildningen har tvingat mig till självreflektion och att verkligen fundera på hur jag är som pedagog.

Det krävs att man går in i utbildningen med ett öppet sinne och med en vilja att utvecklas. Utan självinsikt är det svårt att nå någonstans. Man behöver även våga dela med sig utav både sina misstag och sina bedrifter för att skapa ett öppet samtalsklimat.

Hur kan du se att utbildningen bidragit till att utveckla undervisningen, din egen och dina kollegors?

– Jag ser att utbildningen hålls levande på hela förskolan genom samtal så gott som dagligen. Vi skrattar tillsammans åt våra misstag, vi gör om och gör rätt. Vi vågar prova nytt för att stötta alla ”våra” barn. Det tydligaste exemplet är hur vi arbetar mer med tydliggörande pedagogik, det syns på nästan alla avdelningar. Men även att många har tagit ett ytterligare steg i arbetet med enskilda barn som behöver stöttning. Det kan vara att prova nya strategier, att ha det där jobbiga samtalet med vårdnadshavare eller bara fått upp ögonen för vad vi kanske tidigare har missat.

I vår kommun valde man att göra en stor satsning och låta alla pedagoger i samtliga kommunala förskolor få gå utbildningen samtidigt, samt att avsätta ordentligt med tid för detta. Det betyder att vi har fått samma kunskap och förutsättningar oavsett förskola och befattning. Det ger en samsyn i hela kommunen och en grund att arbeta vidare på i många år framöver. Det ger i sin tur barnen i vår kommun samma möjligheter oavsett vilken förskola eller avdelning de går på. Det har varit vår absolut största framgångsfaktor!

Kan du nämna några lärdomar som du speciellt tar med dig från utbildningen?

– Att föreläsaren David Edfelt lyfte ”det tysta barnet” som en utmaning var en aha-upplevelse. Jag kan känna att det har varit en av mina svagheter, att veta hur jag ska handskas med och lyfta fram de barn som inte tar plats. Kändes skönt att sätta ord på den utmaningen.

Tycker även att föreläsningen om svåra samtal med vårdnadshavare gav mig många konkreta och relativt enkla tips. Att en relation inte behöver vara dålig för att vara svår.

Tycker även att föreläsningen om svåra samtal med vårdnadshavare gav mig många konkreta och relativt enkla tips. Att en relation inte behöver vara dålig för att vara svår. Hur viktigt det är att tänka på hur mötet, i ord eller skrift, kan uppfattas på så olika sätt.

Nina Friman, arbetslagsledare och förskollärare på Förskolan Blynäsviken

Hur har du upplevt processutbildningen – hur har det fungerat med att varva föreläsningar, lärträffar och att sedan testa aktiviteterna i den egna undervisningen?

– Jag tycker att upplägget att varva teori och praktik har fungerat väldigt bra. Jag gillar också att vi både kunde läsa i boken och lyssna på podden, då alla fungerar olika och tar till sig saker på olika sätt. Jag har varit med om ungefär samma upplägg i till exempel matematiklyftet via Skolverket. Genom att få möjlighet att diskutera utifrån det vi läst och hört på föreläsningar befäster den kunskap som vi fått till oss.

Hur har det fungerat att vara processledare? Vad har du tyckt varit givande, och vad har varit utmanande?

Att vara processledare har fungerat bra. Jag upplever det som en utmaning att leda mina kollegor, men det är en rolig och spännande utmaning.

– Att vara processledare har fungerat bra. Jag upplever det som en utmaning att leda mina kollegor, men det är en rolig och spännande utmaning. 

Det som har varit mest utmanande för mig är att jag vill få med alla på tåget och att alla ska komma till tals under våra träffar. Det jag behöver tänka på är att inte alla fungerar på samma sätt och att jag som samtalsledare behöver anpassa mig utifrån det. En sak som jag upplever blev bra var att vi, vid första träffen, pratade om samtalsklimat/regler och att det där uttrycktes viss osäkerhet om att prata i grupp från en deltagare.  Det kunde jag ta hänsyn till under våra gruppdiskussioner. För mig är det också en utmaning att ibland luta mig tillbaka och låta diskussionen flyta på utan att jag "lägger mig i". Jag blir väldigt engagerad och kommer gärna med input och förslag. Men ibland behöver jag stanna upp och lyssna och ställa frågor som för diskussionen vidare. 

I mitt arbete som pedagog och arbetslagsledare leder jag grupper varje dag, dock i lite lägre ålder. Att få leda mina kollegor upplever jag utvecklar min roll som ledare även för barnen och det finns alltid saker att finslipa.

Vad har utbildningen gett dig som pedagog?

– Utbildningen har dels gett mig en samhörighet med mina kollegor och en chans att se dem i ett nytt ljus efter de diskussioner vi har haft. 

Jag har också fått med mig verktyg i hur jag kan hantera barn som utmanar, till exempel fördjupning i lågaffektivt bemötande, vikten av tydliggörande pedagogik för alla barn och saker att tänka på vid svåra samtal med vårdnadshavare. 

Alla saker är viktiga i mitt yrke och jag upplever inte att jag har med mig så mycket av detta från min utbildning till förskollärare. Många av sakerna har jag fått lära mig på egen hand under åren i yrket och det känns bra att få höra att vi gjort och tänkt rätt plus att få fler verktyg för hur vi kan stötta barnen framöver.

Hur kan du se att utbildningen bidragit till att utveckla undervisningen, din egen och dina kollegors?

– Vi har börjat diskutera mer kring svåra saker och vi är mer öppna mot varandra och vågar dela med oss av både saker som vi gjort bra och saker där vi har något att jobba med, en utmaning. 

Speciellt i början på processutbildningen när vi pratade om hur vi använder barnens namn och användningen av ordet inte kan jag se att det hänt mycket sedan i höstas. Vi försöker tänka innan vi pratar och har ändrat sättet att prata med barnen. Såklart faller vi fortfarande tillbaka till att använd inte, men vi har en större medvetenhet i hur vi kan formulera oss istället. 

Barn som utmanar kommer alltid att finns i vår verksamhet, på ett eller annat sätt, och vi behöver hitta gemensamma strategier och kunna hjälpa varandra när det är något som är svårt och utmanande och det upplever jag att vi har fått med oss från utbildningen.

Kan du nämna några lärdomar som du speciellt tar med dig från utbildningen?

En lärdom som jag tycker vi kan ta med oss är att alla i kommunen deltog i denna utbildning och att det är bra för likvärdigheten.

– En lärdom som jag tycker vi kan ta med oss är att alla i kommunen deltog i denna utbildning och att det är bra för likvärdigheten. Det gör förhoppningsvis det lättare för oss att hålla i och utveckla det vi fått med oss. Vi kan hålla diskussionen levande och påminna varandra om vad vi hört, läst och pratat om.

En sak jag tänkt på under utbildningen är att alla barn kan utmana oss, på ett eller annat sätt. Varaktigt eller bara vid något enstaka tillfälle. Det måste vi acceptera och hantera och hantera på bästa sätt för barnet och oss pedagoger och också för omgivningen. Att diskutera tillsammans och få förståelse för hur barn kan fungera i olika situationer och vad som kan göra det lättare att hantera tror jag ger väldigt mycket tillbaka. Både till barnen och till oss pedagoger.

Bild på barnen och pedagogen av Johnér Images / Plattform / Getty Images