Högläsning och berättande i förskolan

Det blir tillfällen att få bearbeta känslor, funderingar och undringar och att förstå sig på hur det är att vara människa och att leva livet.

Själva samtalet är viktigt för att de här positiva effekterna ska inträffa. Genom att ta del av och få diskutera skönlitteratur och berättelser kommer barnet också att möta livets glädjeämnen och dilemman i kretsen av trygga vuxna och kamrater. Det blir tillfällen att få bearbeta känslor, funderingar och undringar och att förstå sig på hur det är att vara människa och att leva livet.

Det visar sig i forskning att pedagoger ofta ändrar i sagor och även i högläsningsböcker när de tycker att innehållet är alltför utmanande. Men det bör man inte alls göra. Folksagor som människan har berättat genom tiderna innehåller budskap mellan raderna och handlar om hur man klarar av livets utmaningar. Om man ändrar innehållet så att exempelvis den farliga jätten överlever istället för att den dör så betyder det indirekt att budskapet till barnet blir att faran inte har hanterats. På samma sätt är skönlitterära barnböcker en estetisk helhet som författaren har tänkt igenom. Ändrar man i den helheten kan hela budskapet eller upplevelsen gå förlorad. Känner man sig osäker på det här kan man istället välja en annan saga eller bok, som man som personal känner sig mer bekväm med.

Förbered din egen del i aktiviteten genom att fundera över vad texten eller berättelsen handlar om och hur du ska göra för att det ska gå fram till barnen.

Mitt första råd för att komma igång med berättande är: Ryck inte en bok direkt ur bokhyllan och börja läsa. Förbered din egen del i aktiviteten genom att fundera över vad texten eller berättelsen handlar om och hur du ska göra för att det ska gå fram till barnen, kanske genom att använda olika röster, tala tyst eller starkt eller använda rekvisita som stärker barnens förståelse. Fundera därefter på några öppna frågor att ställa till barnen under eller efter läsningen eller berättandet, frågor som bjuder in barnen att fundera och reflektera tillsammans om det som händer i berättelsen. Och sen – sätt igång! Och fortsätt sen. Högläsning och berättande är färdigheter som man övar upp med tiden.

Jag kröp upp i farmors närhet och lyssnade noga.

Själv väcktes mitt intresse för böcker, läsande och berättande någon gång i tvåårsåldern, när min farmor började berätta sagor för mig. Det fortsatte hon med under hela min uppväxt. Hennes sagor var fantastiska och härliga men också dramatiska och ibland hemska. Jag kröp upp i farmors närhet och lyssnade noga. Och som de flesta andra barn som möter en riktigt god berättelse sa jag, så snart farmor hade avslutat sagan: Igen, farmor! Berätta den igen!

Vilka minnen av berättelser har du? Vem berättade, vilka känslor väckte det hos dig?

• Text av Ann S. Pihlgren
• Bilden högst upp på sidan är en del av omslaget till boken Samtala om högläsning och berättande i förskolan. Omslag, grafisk form och illustrationer av Hanna S Larsson.