– Nu är det dags för pedagogerna att kliva in på fältet och ge särbegåvade elever den undervisning de behöver! För att klara det behöver pedagogerna kunskap om särbegåvning ur ett praxisnära perspektiv, säger Mona Liljedahl som skrivit boken Särskilt begåvade elever – pedagogens utmaning och möjlighet. Det är den första pedagogisk-didaktiska boken som ges ut i Sverige, skriven av en pedagog för pedagoger – ur ett svenskt perspektiv.

Har du någon särskilt begåvad elev i klassen? Säkert, men du kanske inte vet om det. Har du någon hopplös kille som ifrågasätter allt, inte gör det han ska och får vansinniga utbrott? Eller en tjej som alltid drömmer sig bort och verkar helt ointresserad av undervisningen? Du kanske funderar på att de kan ha någon diagnos och behöver utredas? Så kan det vara, men det kan också handla om särbegåvning. För de särbegåvade eleverna är inte alltid de som viftar med handen, kan allt och har höga betyg. Snarare tvärtom. De är ofta uttråkade, understimulerade, presterar många gånger långt under medel och kan ibland sälla sig till skaran hemmasittare. Skolan är bortkastad tid både för dem och för samhället. Vi går miste om begåvningar som kan tillföra mycket. Och de får inte bara en tråkig och meningslös skoltid, det är också de som mår sämst i svensk skola och som ofta drabbas av psykisk ohälsa. 

– Trots att Sverige är känt för att hylla akademisk genialitet genom Nobelpriset, är vi internationellt kända som ett u-land när det gäller särbegåvning. Så kan vi inte ha det. En skola i världsklass ser till alla elevers behov. Då behöver skolan vara beredd att ge alla elever den undervisning de behöver, även särbegåvade, säger gymnasieläraren och specialpedagogen Mona Liljedahl.

Enligt Skolverkets beräkning är fem procent av eleverna i Sverige särskilt begåvade. Uppskattningsvis 15 – 20 procent av elever i skolan skiljer sig så pass mycket från genomsnittet när det gäller begåvning att de behöver extra stöd och stimulans. Det är tre till fem elever i varje klass (om 25 individer). Det vill säga lika många som svagt begåvade elever. Och ändå kan vi så lite om det. Och vet så sällan vilka de är. Och kan därför inte ge dem det de behöver.

– All forskning på särbegåvning understryker unisont hur viktigt det är att lärare lär sig att upptäcka de här barnen. Särbegåvning är ingen diagnos, det är en kognitiv funktion som alltid går att upptäcka om man vet vad man ska leta efter. För hur man än vänder och vrider sig, ska alla genomgå skolan. Då behövs det lärare som vet att både upptäcka och sedan anpassa undervisningen så att även särbegåvade elever faktiskt får lära sig något.

Varför är det viktigt att lyfta särbegåvning?
– Temat särbegåvning har länge väckt starka känslor av elitism och skepsis. Vi i Sverige, och övriga Norden, har blandat ihop hög intelligens med höga privilegier, medan de flesta högbegåvade har gått under radarn. Förr kunde det heta att elever var ”överbelästa” eller rentav ”överintelligenta”, som om det var något dåligt och icke-tillämpbart. Men de flesta särbegåvade har sällan upptäckts i skolan. Så är det fortfarande, särskilt i socioekonomiska utsatta områden och bland nyanlända. Därför är särbegåvning också en rättvisefråga! Till och med Einstein blev bedömd som sinnesslö och obildbar av sina lärare, förmodligen för att han ägnade sig åt annat än att göra sådant som inte intresserade honom. Idag hade han förmodligen blivit föremål för stödåtgärder och kanske även genomgått utredningar. Hur många som i dagens läge tar upp stödresurser av olika slag i skolan trots att de har högre inlärningsförmåga än de flesta, är svårt att säga. Men enligt erfarenhet är det många särbegåvade som slocknar tidigt i sin skolgång och som slukar resurser från elever som faktiskt har svårt med sin inlärning. Inte minst mår de här barnen oerhört dåligt av att aldrig få sina behov tillgodosedda, vilket kan leda till svåra psykiska problem. En del faller ur och blir hemmasittare tidigt, fast allt de vill är att lära sig!

I sin bok Särskilt begåvade elever – pedagogens utmaning och möjlighet förser Mona Liljedahl läsaren med nya glasögon för att upptäcka och identifiera de särbegåvade eleverna. Hon beskriver vad särbegåvning är, hur det kan visa sig och hur skolan kan möta och anpassa undervisningen efter deras behov.

Varför har du skrivit Särskilt begåvade elever?
– Därför att den behövs! Det mesta som skrivs om särbegåvning är baserat på internationell psykologisk forskning. Det fanns ingen pedagogisk-didaktiska bok, av en pedagog för pedagoger – ur ett svenskt perspektiv. Så jag bestämde mig för att skriva den själv.

– Här får läsarna ett par nya glasögon – till priset av en bok! Läsaren ska kunna börja se möjliga särbegåvningar runtomkring sig och börja fundera i termer av pedagogiskt förändringsarbete. Att få ett nytt sätt att tänka kring inlärning – att den behöver anpassas efter individen, inte tvärtom. Och att förstå att elever med mycket hög intelligens är barn med lika stora behov av att bli sedda, hörda och undervisade som alla andra barn.

Din bok har undertiteln ”pedagogens utmaning och möjlighet”, vad menar du med det? 
– Särbegåvade elever är en utmaning för skolan. De kräver anpassningar som inte passar in i de ordinarie ramarna. Likaså kan det vara utmanande som pedagog att ha elever som kräver mer djup, bredd och höjd i sin kunskap än man själv förmår – och som ifrågasätter ens egen undervisning. Men om man accepterar att den klassiska skolmallen inte passar särbegåvade elever och istället börjar arbeta med kreativa lösningar, så skapas stora möjligheter – inte bara för särbegåvade elever, utan för alla elever. För alla elever behöver undervisning utifrån sina inlärningsbehov, inte bara de särbegåvade. Allt som krävs är förstående och prestigelösa vuxna som kan stötta och guida i deras kunskapsresa.

Varför upptäcks inte särbegåvade elever?
– Särbegåvade elever går lätt under radarn eftersom de sällan stämmer in på lärares sinnebild av ”duktiga elever”. Medan lärare belönar elever som gör som de säger, kan särbegåvade elever ofta bete sig tvärtom – även i det tysta. Flertalet internationella studier visar att lärare inte uppfattar ifrågasättande elever som intelligenta, utan snarare pekar ut elever med höga betyg. Dessutom upptäcks färre flickor än pojkar, eftersom flickorna döljer sig och i större utsträckning anpassar sig till den stora massan. Medan pojkar exploderar av uttråkning och ofta får diagnoser som ADHD, imploderar flickor och kan få diagnosen ADD. 

– Viktigt att veta dock, är att man absolut kan ha en diagnos, eller flera, och ändå vara särbegåvad! Det ena utesluter inte det andra. Men det händer alltför ofta att särbegåvade elever får diagnos som ett svar på deras uttråkningssymptom, medan verkliga svårigheter kan döljas av begåvningen. Dessutom har inte betyg något med intelligens att göra. Särbegåvade elever drabbas ofta av motivationsbrist och underpresterar, trots att deras nivå ligger högt över det förväntade. Därför kan deras betyg bli både mediokra eller låga, eller rentav utebli. Särbegåvade elever mår bra av att få lära sig något på riktigt och kan vända sig emot att göra uppgifter för att läraren ska ha något att bedöma. På så sätt kan särbegåvade elever se ut som allt annat än begåvade i klassrummet och bli föremål för otaliga insatser för att uppnå godkända betygsnivåer. Det är inte vad vi tänker oss när vi tänker begåvade elever.

Vad händer om särbegåvade elever inte upptäcks i skolan? Hur påverkar det dem och deras framtid?
– Tyvärr är det inte ovanligt att särbegåvade elever slocknar av understimulans och går in i svåra uttråkningstillstånd, som i sin tur kan påminna om diagnoser av olika slag. Många särbegåvade elever får diagnoser, såsom ADHD/ADD och Aspergers syndrom, medan de kan ha verkliga svårigheter som går oupptäckta. Alla dessa missförstånd och feltolkningar leder till fel självbild, som i sig kan få negativa konsekvenser för livet. Att aldrig få sina inlärningsbehov tillgodosedda tär på barn och ungdomar. Medan särbegåvning i sig är en fördel, innebär omgivningens felaktiga förväntningar och missförstånd en oändlig räcka nackdelar. Det händer att barn går in i depressiva tillstånd av uttråkning redan i mellanstadiet och blir hemmasittare. Inte sällan få de diagnoser och slukar skolans resurser. Det är inget mindre än en skandal!
 
– Det här kan få långtgående konsekvenser för resten av livet. Inte minst kan nedslocknade och söndertråkade särbegåvade elever få svårt att fullfölja sin skolgång och lämna gymnasiet utan gymnasieexamen. Detta skapar en konstig självbild där deras begåvning aldrig blir något positivt, bara skapar ett utanförskap. Många särbegåvade vuxna ser tillbaka på sin skolgång som en ”waste of time”, men de flesta får aldrig veta att de är intelligenta utan går livet igenom och tro att det är något ”fel” på dem. Fel självbild kan skapa ett livslångt lidande. Rätt självbild ger större möjligheter att använda sina resurser på ett positivt sätt. För särbegåvade människor har alla en exceptionell förmåga som kan komma många till nytta, inte bara dem själva.

Hur reagerar klasskamrater till särbegåvade elever? 
– Många särbegåvade vittnar om utsatthet och utanförskap i skolan. Forskningen visar att nästan hälften av alla särbegåvade utsätts för någon form av mobbning i skolan, särskilt pojkar. Orsakerna är många, alltifrån att särbegåvade självmant drar sig undan till att de vägrar att låta jämnåriga bestämma. Oavsett så märks ofta deras kognitiva ”annorlundahet” och väcker reaktioner hos andra barn.
 
– Det bästa sättet för skolan att hantera detta är främst att se till så att de vuxna accepterar särbegåvade elever. Attityder rinner uppifrån och ner, så om en hög intellektuell begåvning betraktas som något positiv av de vuxna så kommer det att smitta av sig på barnen och därmed reducera risken för utanförskap och mobbning.

Hur reagerar lärare på särbegåvade elever? Kan de bli provocerade? 
– Många särbegåvade vittnar om mobbning och utsatthet i skolan, inte bara av klasskamrater utan även av lärare. Pedagoger kan bli provocerade av elever som ställer ständiga frågor eller rentav ifrågasätter allt ifrån lektionsinnehållet till läraren kompetens. Och även om de här barnen kan ha rätt i sak, kan detta vara svårt som pedagog att härbärgera. Likaså kan det vara svårt att hantera att ett barn har akademiska behov som överstiger ens pedagogiska förmåga – eller rentav ens egna kunskaper. Det här väcker lätt känslor av frustration som barnen blir lidande av. Att sedan någon kommer och säger att barnet beter sig omotiverat, provocerande eller ifrågasättande för att den är särbegåvad, kan framkalla motstridiga känslor. ”Om eleven är så smart, varför visar hen inte det då?”, är en vanlig reaktion.
 
– Med kunskap om varför särbegåvade elever beter sig som de gör, blir det lättare för lärare att undvika att känna sig provocerade. Framför allt behöver man förstå att särbegåvade elever är barn – oavsett begåvningsnivå. Barn behöver oss vuxna för stöd, ledning och omtanke. Vår mognad, erfarenhet och urskiljningsförmåga är oerhört viktiga för deras mående. Det får vi aldrig glömma. Vi är vuxna. De är barn. Och det är vår skyldighet att ge barn vad de behöver, inte tvärtom, säger Mona med sitt otvivelaktiga engagemang och fortsätter:

– Jag vill påstå att särbegåvade elever driver skolutvecklingen framåt – för deras behov är att få en undervisning utifrån deras tänkande och inlärningsförmåga, inte utifrån förutfattade mallar eller skoltraditioner. Det kommer att passa ALLA elever, inte bara de intellektuellt begåvade. Alla elever borde få blomma i skolan, inte bara de som passar in i förväntningarna. Och så länge jag är pedagogiskt verksam, vill jag vara med och bidra till att alla elever får den undervisning de har rätt till. Både särbegåvade och andra.


Monas 5 bästa tips för att upptäcka särbegåvade elever

  1. Undersök vad som ligger bakom elever med bristande motivation för skolan.
  2. Öka abstraktionsnivån i undervisningen och se vilka elever som vaknar till liv.
  3. Ställ filosofiska frågor och lyssna in elevernas resonemangsförmåga.
  4. Lyssna till elevernas egna frågor – även de provocerande.
  5. Använd en torr vuxenhumor och ordvitsar och se vilka elever som nappar.

Mona Liljedahl - författare och föreläsare på Gothia Kompetens

Mona Liljedahl, gymnasielärare och specialpedagog, är en av författarna till Skolverkets handledningsmaterial Särskilt begåvade elever. År 2014 vann hon Nacka kommuns utvecklingspris Fjädern för sitt arbete med särbegåvade elever på Mediagymnasiet, Nacka Strand.

Mona Liljedahl har skrivit böckerna Särskilt begåvade elever – pedagogens utmaning och möjlighet och Pedagogiskt ABC för särskilt begåvade elever.

Omslag på boken Särskilt begåvade elever

”Mona Liljedahls bok om särbegåvning i skolan är en pärla, inte bara till sakinnehåll utan även vad gäller idé, struktur och utförande. Boken är en föredömligt informativ väg in i de särbegåvade barnens värld och hur de fungerar (eller inte fungerar) i skolans värld.”
Ur Roland S Perssons (professor i pedagogisk psykologi, Jönköping University) förord till Särskilt begåvade elever.


Loggor: Facebook, Instagram och LinkedIn
Mer från Gothia Kompetens Skola finns på:
Facebook • Instagram • LinkedIn


Kuvert - symbol för Gothia Kompetens nyhetsbrevPrenumerera på vårt nyhetsbrev för att hålla dig uppdaterad.