Barns rätt till psykisk hälsa

För barn i förskolan förstås psykisk hälsa som god social och emotionell utveckling, där barn får utrymme att uppleva, uttrycka och (sam)reglera känslor i tillräckligt nära och trygga relationer och där de får utforska sin omvärld i sin egen takt. Vi måste därför ha ett relationellt perspektiv på vårt hälsofrämjande arbete, eftersom både samspel och samspråkande med andra utgör grunden för hälsa och välbefinnande. Sedan länge vet vi att god kvalitet i förskolan främjar psykisk hälsa hos barn. Samtidigt växer köerna till BUP och familjerådgivning, behovet av specialpedagogisk och psykologisk konsultation i förskolan ökar, och statistik visar att den psykiska ohälsan breder ut sig i allt yngre åldrar.

I förskolan är det därför angeläget att personal har kunskap både om vad som förebygger och främjar psykisk hälsa.

I förskolan är det därför angeläget att personal har kunskap både om vad som förebygger och främjar psykisk hälsa. Att känna till och kunna hantera signaler på psykisk ohälsa är ett viktigt uppdrag, liksom att arbeta brett och förebyggande med psykisk hälsa. Kanske kan förskolan rentav ”vaccinera” barn mot psykisk ohälsa genom detta arbete? Vad skulle i så fall ett sådant ”vaccin” innehålla?

Psykisk hälsa är alltid kopplat till våra relationer. Prioritera därför relationen!

Inspirerad av den norske professorn i hälsopsykologi, Arne Holte, sammanfattar jag barns psykiska hälsorättigheter som:

Identitet och positiv självbild – En självklar känsla av att kunna vara sig själv, att uppleva sig som en egen person med unika egenskaper, tankar, och åsikter. Upplevelsen av identitet skapas i relation till de människor barnet möter, de intryck barnet får och de erfarenheter det gör. Att vi ”ser”, lyssnar och ger positiv återkoppling till barnet är viktigt

Meningsfullhet – Det som är viktigt för ett barn uppfattar hen som värdefullt och därmed som meningsfullt. Det kan vara egeninitierad lek, liksom utforskande. Meningsfullhet handlar också om att uppleva att det är värt att ta sig an de utmaningar en ställs inför i livet. Genom att klargöra barnets intressen och fokus, låta barnet utveckla sin kreativitet, vara med och påverka där hen kan, låta barnet göra mer av sådant hen är bra på och tycker är roligt, använda sina styrkor, och genom att vara närvarande och äkta i samspelet med barnet, stärker vi upplevelsen av meningsfullhet. 

I lek känner sig barn kompetenta.

Kompetens – Att känna att jag klarar det här, jag får till det, jag kan något, är uttryck för kompetenskänsla. I lek känner sig barn kompetenta. Att leka är att bygga en inre glädje och tillförsikt. När vi tar tillvara och ökar barnets potential utifrån vad hen redan kan/vet idag, och stödjer barnet att tillämpa sina kunskaper ökar barns upplevelse av kompetens och motivation att utveckla den vidare.

Tillhörighet – Att höra samman med någon som ser och möter ens psykiska behov kommer före att kunna vara en i gruppen. Här är anknytning viktig. Den psykologiska tillhörigheten är livsavgörande för ett litet barn. Den professionella anknytningens kvalitet avgör både hur tryggt barnet upplever sig och hur väl hen kan använda sin potential till utveckling och lärande.

Trygghet – och beskydd. Att kunna tänka, handla och känna utan att vara rädd. Då kan barnet ta sig an utmaningar utan att vara rädd. När barnet inte upplever trygghet väcks ångestsignal att det är fara å färde. Det är stressorer som hindrar välbefinnande och lärande, barnet blir då kvar i ”hotsystemet”.

Att uppleva och förstå att vad jag gör har betydelse för de andra i gruppen, att det jag gör spelar roll.

Delaktighet och involvering. Att uppleva och förstå att vad jag gör har betydelse för de andra i gruppen, att det jag gör spelar roll. Vi vill vara aktiva på sätt som betyder något för andra. Vår utmaning som vuxna är i detta sammanhang att bidra till barns handlingsrepertoar.

Gemenskap – Handlar om upplevelse av tillhörighet till gruppen och gruppkänsla. Att kunna dela upplevelser, tankar och känslor med andra. 

Att arbeta med dessa kvaliteter som en medveten del av förskolans systematiska kvalitetsarbete, bygger barns resiliens och stresstålighet och förmåga att hantera vardagens utmaningar. Det främjar inte bara barns välmående i stunden, utan blir också en förväntan om att klara sig väl i framtiden.

Se reflektionsfrågor och praktiska tips längre ner på sidan.

Text av Margareta Öhman
Bild av Liderina / Getty Images